Finns det något bättre än att få svar på en fundering du har gått med länge? När du vridit och vänt på ett problem och sen får en förklaring som gör att bitarna faller på plats.

Det hände mig för någon dag sedan när jag böt några ord med en psykiatriker.

Jag har många patienter som äter antidepressiva mediciner, oftast unga kvinnor, men även äldre kvinnor. Några har tagit SSRI-preparat i 20-30 års tid. Flera patienter har berättat att de med sin läkares hjälp försökt trappa ner läkemedlen för att bli av med dem helt, men att de började må så dåligt att de inte vågade fortsätta med utsättningen. Eller också hade de lyckats avsluta men känt sig så nere att de började ta läkemedlen på nytt. ”Jag vågar inte låta bli!” förklarade en patient. ”Jag fick så starka känslor att jag blev rädd. Det gick inte.”

– Det som drabbar patienten vid utsättning av antidepressiva kallas för akut abstinens. Året efter utsättningen kommer ofta det vi kallar för post-akut abstinens, förklarar den erfarna psykiatrikern.

– Typiska symtom vid utsättningen är en ökad sensitivitet för både yttre och inre stimuli. Den ökade känsligheten innebär att sinnena kan bli extra känsliga och att känslorna upplevs mycket starkare än vanligt.

– Det viktigaste är att utsättningen sker långsamt. Särskilt mot slutet av utsättningen måste medicinen minskas försiktigt, i små steg.

Att den sista utsättningen av antidepressiva bör ske i små steg beror på hur SSRI-preparaten fungerar. SSRI står för selektiva serotoninåterupptagshämmare, det vill säga medicinerna blockerar serotonintransportörer. SSRI-preparaten ger effekt redan vid låga doser. Därför händer det inte så mycket i början av minskningen. Effekten kan däremot bli kraftig mot slutet av utsättningen när serotoninet inte längre blockeras. Effekten av minskningen är således inte linjär, dvs dosens storlek ger inte en stadigt minskad effekt, utan effekten åker snarare nerför ett stup precis i slutet av utsättningen.

Det är följaktligen inte enbart så att patienter börjar känna känslor igen, efter att ha varit avtrubbade, utan känslorna kan bli kraftigt förhöjda. Patienten kan därför få svårt att orka med de eskalerade uppskruvade känslorna. Det kan bli övermäktigt.

Psykiatrikern skickar en checklista till mig över misstänkta biverkningar av psykofarmaka. På tre sidor listas en mängd olika besvär, allt från ångest, aggressivitet, humörsvängningar, självskadande handlingar, förvirring, hallucinationer, svårt att somna, mardrömmar, myrkrypningar/rastlöshet i benen, svindel, skakningar, ledvärk, hjärtklappning, illamående till elektriska stötar i kroppen eller huvudet. På den fjärde sidan kan patienten med egna ord beskriva sina upplevelser.

Både vi och patienten bör känna till att utsättningen av antidepressiva kan ge en kraftig abstinens och att abstinensen kan hålla i sig länge. Vi behöver vara beredda på att det kan komma en period under behandlingen där det behövs tätare kontakter och extra stöd så att patienten klarar av utsättningssymtomen.

Patienten behöver också ta med sig kunskapen om att SSRI måste minskas i små steg i slutet av utsättningen till sin behandlande läkare eller psykiatriker eftersom många inom sjukvården fortfarande tror på ett linjärt dos-effekt samband.

En granskning i Storbritannien [1] gick igenom 14 studier av antidepressiva läkemedel där det fanns information om utsättningssymtom. Resultatet visade att mellan 27 procent och 86 procent led av utsättningsproblem. Det vill säga: I genomsnitt mer än varannan patient uppgav att de fick utsättningssymtom. Risken blev då att läkaren tolkade utsättningsreaktionerna som att sjukdomen var på väg tillbaka och skrev ut nya recept på antidepressiva.

Rapporten visade också att det tog lång tid att bli fri från utsättningsabstinensen. Hos över 30 procent varade problemen i upp till tre månader. Nästan fyra av tio uppgav att det tog över ett år. Exempel på abstinensproblem var illamående, sömnbesvär, svettningar, domningar, myrkrypningar, yrsel, slöhet, nedstämdhet och oro.

Socialstyrelsen nämner inget om utsättningssymtom efter antidepressiva i sina uppdaterade riktlinjer från 2021. Inte heller Läkemedelsverket ger någon närmare information om att många påverkas, länge. Fass nämner kort att det kan bli långvarig abstinens.

Jag fortsätter denna dystra vandring i fattigdom av tillgängliga fakta. I Läkartidningen hittar jag ett inlägg som visar att antidepressiv medicin hos ungdom inte har någon effekt:

”En genomgång av sådana studier på över 4 000 deprimerade barn och unga visar att det inte var någon skillnad mellan antidepressiv medicin och placebo när det gäller nedgång i depressionsskalan [2]. När barn och unga bedömde effekten i självskattningsskalor sågs ingen skillnad mellan placebo och aktiv substans [3].

Man tar sig för pannan! Varför ge så många, så mycket, under så lång tid, om ingen mår bra eller bättre? När det inte finns evidens som talar för?

På min mottagning skulle det inte fungera att låta en patient äta medicin i åratal. Tvärtom! Målet är att förskriva läkemedel som får igång en läkning hos patienten så att patienten blir fri att leva sitt liv igen. Homeopatimedicinen ges i det vi kallar minsta möjliga dos, det vill säga enbart i den mängd och med den styrka av läkemedlet som behövs, för att få igång läkeprocessen. Homeopatins mål är med andra ord raka motsatsen till livslång medicinering.

Det är inte alltid lätt, och det kan ta tid, särskilt när patienten dagligen tar starka skolmediciner. Men oavsett om det handlar om att klara av själva utsättningen, eller om att behandla den psykiska ohälsan i grunden, är målet detsamma: patienten ska börja må bra!

Källor:

1. Rapporten: A systematic review into the incidence, severity and duration of antidepressant withdrawal effects: Are guidelines evidence-based? Addictive Behaviors. 2018

2. Healy D, Le Noury J, Jureidini J. Paediatric antidepressants: benefits and risks. Int J Risk Saf Med. 2019;30(1):1-7.

3. Spielmans GI, Gerwig K. The efficacy of antidepressants on overall well-being and selfreported depression symptom severity in youth: a meta-analysis. Psychother Psychosom. 2014;83(3):158-64.

Vill du veta mer om hur homeopati fungerar vid psykiska och neuropsykiatriska tillstånd. Ta del av studier på www.vetenskapenomhomeopati.se  Sök under rubrikerna Neuropsykiatri och Psykisk ohälsa. Jag beskriver vad forskare kommit fram till i olika studier.

Vill du veta mer om vad homeopati kan göra för dig?

Kontakta mig!

Lyssna på Homeopatipodden! Här tar vi upp allt möjligt om vår läkekonst ur olika infallsvinklar. Sök Homeopatipodden på Spotify, Google podcasts, Podbean.

Du hittar den också via www.homeopaticentret.se